Ångest.

Nu är det säkert. Jag väger mer nu än jag gjort på flera flera år. Fy skäms på mig och min dåliga karaktär. Det är så hemskt. Att man kämpat sig igen om den ena dieten efter den andra och lyckats gå ner. Bara för att helt plötsligt släppa loss på semestern.
Jag tycker att det är så orättvist att det finns en del människor som aldrig har behövt fundera på vad de stoppar i sig. FRUKTANSVÄRT ORÄTTVIST. När man som överviktig hela tiden måste tänka på vad man äter, hur mycket man äter och när man äter. Inte för att man äter så väldigt annorlunda än resten av svenska befolkningen utan för att man helt enkelt har anlag för lite övervikt eller inte har en välfungerande ämnesomsättning.
Detta kommer vara ett problem som jag har i hela livet. Jag kommer aldrig kunna äta utanför ett "schema" utan att känna ångest och äckel.
Så jag får helt enkelt ändra min livstil radikalt. Inga mer sinnesjuka dieter. Inga mer storleksnojjor och inga mer konstiga ideal. Jag ska äta bättre helt enkelt. Äta normalt. Jag ska röra mig mer. Sedan om det inte ger den snabba viktminskning som man önskar så får det vara. Jag måste tänka långsiktigt. Jag måste få leva. Och med det menar jag inte " stoppa i mig allt jag känner för ". Utan att jag helt enkelt ska ändra mitt tankesätt. Jag måste börja äcklas över choklad istället för min kropp.
Jag ska inte säga att "imorgon börjar jag på det eller det". Jag tänker, imorgon ska jag börja utesluta vissa saker. Och det ska jag. Snart är det dags för den nya Harriet.
Tramsigt som det låter. Men nu ska det bli skärpning. Gällande allt.

Over and out


Håll mig i handen. För detta blir tufft.