Yr i planeten

Ja. Jag flög i backen idag. Hoppade upp ur sängen kl 05:00, skuttade in i duschen, gjorde mig iordning och gick ner till bussen. På busshållplatsen kände jag att jag helt plötsligt var extremt törstig... Så tänkte jag att jag skulle dricka när jag kom till jobbet. Sedan tänkte jag - Nej, jag får nog dricka redan på stationen, typ köpa flaskvatten på Pressbyrån. Till sist insåg jag att jag nog behövde få i mig vatten omedelbart. Jag började gå hem igen samtidigt som bussen kom inrullandes. Halkade runt i snön och började få synbortfall... ok, konstigt. Tog mig fram till porten och insåg att den var låst. Fibblade upp nycklarna och tog mig in i trappen, upp för trappstegen och fram till min dörr. Fick upp det vanliga låset och inser att NU är det verkligen dags för mig att lägga mig ner. Det blev svart framför ögonen. Men jag fick inte upp mitt niotillhållarlås... Det kärvade så klart. Nästa gång jag öppnade de gråblå så ligger jag på stengolvet utanför min dörr. Nycklarna ligger på ett håll, handväskan på ett annat. Och det gjorde sjukt ont i vänster arm. Jag hade svimmat. Som tur är hade armen tagit smällen och som av ett under låg jag i framstupa sidoläge.

Jag lyckades ta mig upp, öppna det förbaskade låset och stänga dörren. Gick rakt in i vardagsrummet och la mig på soffan. Tog av mig skorna o jacka i ansträngda, liggande positioner... Måste sett roligt ut. Sedan kom svettningarna... Det rann av mig. Jag vet att det är äckligt. Men det kan inte hjälpas... Ringde min arbetsledare och sa att jag inte kunde ta mig till jobbet just då. Höll inne gråten. Sedan ringde jag Ulle. Och då släppte det. Jag tjöt. Ni vet känslan som infinner sig när man slog sig som liten och det enda som gjorde saken bättre var om mamma blåste på det skadade/skrapade stället. Jag behövde helt enkelt ngn som blåste mig på min skada. Och det gjorde Ulle via telefon. Om inte lite smått förvirrad och chockad. Men vem hade inte blivit det av ett sådant samtal kl 06:05 på morgonen?

Med Ulle i luren lyckades jag iallafall dricka vatten, ta av mig kläderna och lägga mig i sängen. Det värsta är att jag var inte ens trött... Men det tog inte lång tid innan jag somnade. Sedan vaknade jag vid 12:00. Och nu sitter jag här som en skadeskjuten fågel... Ont har jag! I hela kroppen. Vågar inte ta värktabletter eftersom jag även slog i huvudet, måste kunna känna om det blir värre.

Men armen är värst. Jag kommer nog få ett riktigt snyggt blåmärke. Bara att skriva detta blogginlägget är jäkligt jobbigt ska ni veta... Och det enda jag vill är att någon ska pyssla om mig. Men samtidigt vill jag vara själv och slicka mina sår...

Becky har precis varit här en runda. Hon behövde en liten dos av superhostmedicinen jag har hemma då hon också är dålig.

Jag har bestämt mig för att stanna hemma imorgon också. Litar inte riktigt på min kropp just nu.

En arbetskamrat har bloggat om en konstig dröm idag. Jag måste citera:

"När jag drömmer såhär konstiga drömmar så undrar jag jämt vad de betyder. Så jag kunde inte låta bli att kolla lite drömtydningar på nätet. Och det var väl inte direkt positiva saker det betydde. Men man ska ju inte tro på sånt, så det gör jag inte heller. Men jag antar att ålen har sin grund i folk i min närhet som har en viss tendens att slingra sig hela tiden, som små ålar kan göra."

Och jag kan förstå drömmen. Jag har också en ål i min närhet... Det är dock ingen dröm. Det är skarp verklighet. Yscch.

Nej, nu ska jag kolla lite på Sex & the city och slicka mina sår...

Over and out