Jag har haft en dipp. Ingen ork. Ingen lust. Stackars lilla mig.
Var hos läkaren idag och detta är tydligen fullt "normalt" (ordet normalt alltså... Gotta love it) i min situation.
Det har varit en nedåtgående spiral men någon gång når man botten. O den måste jag f-n varit nere och skrapat i nu.
Det som är så bitterljuvt med dessa tillfällen är att man får reda på vem som faktiskt är beredd att plocka upp bitarna av en trasig själ.
Jag är inte alla gånger världens bästa person och långt ifrån korrekt i allt jag säger och gör.
MEN - de som ÄNDÅ står ut med mig och älskar mig mest när jag behöver det som bäst, även om jag kanske inte är förtjänt av det, är dem som är mina riktiga vänner.
Ni vet precis vem ni är. O jag kan inte nog understryka hur mycket jag älskar er, även om jag just nu är riktigt dålig på att visa det.
Så. Tack för att ni finns!
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar