Förra veckan längtade jag inte till min semester. Nu gör jag det mer än någonsin. Det känns som att dagarna avlöser varandra och att jag kommit in i en vardag som drivs av ett hamsterhjul.
Jag måste komma in på banan igen efter att blivit utknuffad utan vidare. Jag refererar till tidigare blogginlägg.
Åskledare.
Tyvärr så tänker jag ganska mkt på det. Tittar på mobilen titt som tätt men inget händer. Och jag tänker inte vara den som hör av mig. Så. Varför är man så? Varför kan inte jag vara den som slänger iväg ett sms och frågar om en fika eller en så enkel fråga som "Hur är det idag?".
Jo. För jag vill inbilla mig själv att jag fortfarande är stålsatt och avskärmad.
Detta kan ju inte ha berört mig. Eller?
Vi får väl se...
Bortsett från mina hjärnspöken så rullar allt på som vanligt. Jag passar min pappis hus och både i lördags och söndags var vi där och grillade. Jag älskar landet. I lagom doser.
Jag hoppas att jag hinner med minst en grillkväll till där innan jag ska hämta hem pappi mfl på lördag.
Lördag kväll sedan. Ja jag har ju fått för mig att jag ska gå på Björka. Har inte varit där på 5 år.
Jag hoppas att många hänger med... Like old times.
Tisdag idag.
Ikväll ska jag ta en fika på stan med Becky och Brännström. Vi har lite att uppdatera oss om.
Jag har inte träffat Brännström sedan resan så det finns nog en del.
Imorgon har jag inga planer.
Varken torsdag eller fredag heller. Men känner jag mig själv rätt så fyller jag nog dagarna rätt så snabbt. För vaddå? Man kan väl inte bara sitta hemma? Hade visserligen behövt det.
Och så tittar jag på mobilen en gång till. Inget.
Men skärpning. Klockan är kl. 07:12.
Vad kan ha hänt så här dags?
Jag hatar vad detta har gjort mig till.
Ett regelrätt nojjande fruntimmer.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar