Jag smälter (del 2)

Hrrrm. Är inte trött. Borde sova.
Önskar ibland att jag fortfarande bodde kvar hemma så att mamma kunde säga till mig att:
Nu är det VERKLIGEN dags för dig att nanna kuddi! (på ett bryskt men dock ömt sätt).
Men jag har ingen mamma här. Alltså kan jag stanna uppe hur länge jag vill.
Sedan huruvida det är bra eller inte kan man ju fråga sig.
Alltså är jag uppe.
Är jag uppe så finns jag.
Okej. Jag är lite trött. Humorn är låg.

Idag har jag jobbat. En bra dag på jobbet.
Efter det bar det av till Camilla. Jag skulle vara hundvakt till tre små hundar. Ja fast så himla små är det inte. Tre stycken sydafrikanska mastiffer. Varav en valp. Valpen är lika stor som min lilla vovve kommer vara när han är 4 månader. Och mastiffvalpen är på snudd 10 veckor...
Jo men såattee. Jag var där då iallfall. Somnade på soffan tillsammans med valpen. Vaknade en timme senare. Tittade på mobilen. Nope. Inte nåt.
Hrrmm. Vad kan man då hitta på?
Jo man ger sig an att gosa med mellanhunden. En hund som verkligen njuter av kli o klapp.
Jag gilla. Hon gruffade och gjorde frustande ljud när jag kliade henne på magen. Njut.

Igår då? Jo det blev en runda till Mr D. Vi kollade på en film och mös lite på soffan.
Jag smälter.
Efter filmen så satte vi oss i trädgården och pratade en stund. Plötsligt var det natter och det var dags för mig att cykla hem.
Känslan som infann sig på vägen hem var underlig. Sommarnatt, jag på gammal damcykel, knott, värmen från honom kvar, förundran, mörkrädd. Rädd. På riktigt.
Läskigt.
Jag måste sluta tänka så mycket.
"Slaaaaappna av" hade mamma sagt. JaJaJAAJAAA! Jag ska. Men tydligen är det jäkligt svårt gällande denna där.
Var är mamma när man behöver henne? Återigen.

Mamma? Va ä du?
Kom och säg till mig att jag måste nanna kuddi. Och att jag ska "slaaaaapna av"!

Hmmpf.

Over and out.