...bloggar jag. Sitter och väntar på soff-folket. Alltså de som ska komma och köpa min soffa. De skulle ha varit här för 6 minuter sedan. Men inte kommit. Verkar som att de skiter i det.
Men kan man inte ringa och säga det då? Jag har ju halvt om halvt styrt min söndag runt det faktum att de ska hämta soffan.
Jag var uppe tidigt, tänkte städa men sket i det för att de skulle komma och klampa in med dojjor. Tog en tidigare långrunda med hunden i ösregn för att vara hemma tills de kom.
Dragit av överdraget, dammsugit soffan och tagit bort de små fläckar jag kunde hitta.
Och än är de inte här. Och verkar inte dyka upp heller.
Jag menar, jag vill göra annat med min söndag än att sitta och vänta på folk som inte kommer.
Mög.
Fast NU ringde de. De är på väg. Således blir jag av med soffhelvetet. Och tjänar in lite pengar. Inte mycket men dock.
Många bäckar små. Vilket ju kan vara bra nu eftersom hundkräken bestämde sig för att äta upp plastmattan i köket igår kväll. Så jag måste lägga nytt golv.
Tur att jag har en man som lugnt och sansat kunde säga till mig: Vi löser det.
VÄLDIGT uppskattat.
Jag stirrar inte upp mig för småsaker men igår var jag i halvt upplösningstillstånd (inombords) när jag kom hem och upptäckte förödelsen. Dock inte lönt att skälla på hundarna i efterhand...
Nu ska jag ställa undan datorn i väntan på soff-folket.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar