Mina syskon

Dagens inlägg ska handla om mina syskon. Jag har tre.
Vi tar det i åldersordning.

Lillasyster Annika, fyller snart 27 år. Vi har sporadisk kontakt men finns där för varandra om det behövs.

Lillebror Gustav är 22 år. Vi jobbar ihop så vi träffas en hel del. Vi har bra kontakt och kan prata om allt.

O sist men inte minst (för det är tydligen jag, äldst och minst då alltså), min lillebror John. 15 år och går i the big nine. Vi har inte så väldans bra kontakt, men det kommer. Han har så mycket eget han ska ta reda på och reda ut nu. De fina tonåren med allt vad det innebär.

Det var mina syskon det. O har ni inte gissat det än så är jag äldst av fyra. Det har haft sina fördelar så som att jag har tålamod, lärt mig kompromissa och har aldrig behövt vara ensam.
Det har även haft sina nackdelar. Bråk, orättvisor osv.
Men jag är megaglad för mina syskon. Ska jag ha barn en dag ska det barnet inte vara ensamt. Jag tror på en bättre uppväxt med syskon. Man lär sig nog ta hänsyn på ett annat sätt då.
Och kärleken till ett (eller flera) syskon är obetalbar.

Over and out