5 dias

... en Barcelona.
Dag 1. Vi mötte upp Mica och satte oss och fikade på Pl Catalunya. Efter det begav vi oss hem till henne och dumpade väskorna. Hon bor precis så där som jag tänker mig att man gör i Spanien. Dvs gammalt hus med marmorgolv i trappen, postboxar och smidesdetaljer. Lägenheten, som vi blivit varnade för var absolut inte alls så hemskt som jag hade blivit intalad om. Micas lilla rum säger verkligen "Micaela". Påminner om hennes rum på Magnus Stenbocksgatan, dock lite mindre. Men annars samma.. Skrivbord, foton, kläder, smink. A girls room.
Liten balkong med tunna glasdörrar och "träpersienner" utanför. Nedanför går en ganska starkt trafikerad gata så man hör hela tiden alla mopeder, bussar och tutande bilar. För att inte glömma ambulanser och polisbilar i utryckning. Vi bor på andra våningen i detta hus och det är precis lagom för att stå och smygspionera på alla människor som rör sig här nere på gatan... Rätt spännande.
Iallafall, efter att vi kastat in väskorna tog vi metron ner till Barceloneta, stranden. Som enligt Mica är den "dåliga" stranden om man frågar katalanerna själv. Typ som Ribban då antar jag. Men enligt mig bra. Gillade att sitta och kolla på folk som spelade strandtennis, volleyboll, en kille som byggde massivt fint sandslott, en stor mörkhyad pittögd man som gick runt med en 1.5 m stor jolle och försökte få folk att gå med i hans fejsbook-grupper. Jag och Becky köpte självklart var sin "sedel" av honom (alltså med vad han gör och vilka grupper det gällde) för att då typ stödja hans kommande vandring mellan Kapstaden och...? Ja så uppmärksamma var vi. Samtidigt blev vi filmade av hans kompanjon. Och nej, vi var inte i bikini.
Efter det kom Micas kompis Andrea ner och vi begav oss vidare till lite olika barer och restuaranger för att fylla på fyllan vi fått nere på stranden. Det hela slutade med exotiska Burger King och sedan hemgång. Vi var ganska trötta efter dagen...

Dag 2. Vi begav oss till turistbussen och köpte tvådagarspass. Hoppade på och åkte runt i en stor del av Barcelona. Som är större än man tror. Vi såg en hel del men för att nämna några såg vi La sagrada familia (massiv kyrka av Gaudi som aldrig blev färdigbyggd), Park Güell (som var en stor besvikelse, trodde det skulle vara mer av hans arkitektur men det var mest park, här lyssnade vi dock på spanish guitar och jag hade ett litet "moment") slutligen tog vi oss till Camp Nou (FC Barcelonas arena om ngn inte visste). Massivt stort men också massiva köer och massiva priser så vi gick runt o tittade lite utan att gå in. Jag kan dock stolt säga att jag handlade i deras officiella butik. En nyckelring haha!
Sedan promenerade vi mest runt i olika butiker och olika områden. Och det känns i fötterna idag kan jag säga.... Slutade med att gå på en restaurang några stenkast bort och jag åt min första paella. Japp. Med skaldjur. Helt otippat men gott.

Nu har vi mer eller mindre precis stigit upp och Becky står i duschen inför dag 3.
Snart min tur. Idag blir det nog ett besök i området Raval, lite strandhäng och förhoppningsvis en massa shopping. Eller ja inte en massa, jag önskar så att jag hade mer pengar att handla för. Tur att jag inte tog med mig VISAkortet... Så om ngn är sugen på att bidra till min shoppingkassa kan ni skicka ett mess så skickar jag Beckys kontonummer till er.... Va inte blyga!

Nu ska jag gå ut på den lilla balkongen, ta en cigg och spana på folk....

Over and out

Fredagskväll...

Nu är det fredagsmys! Chaaarleken står vid spisen och jag dricker vin...

Crappy

Det har varit en crappy day.
Crappy aska.
Crappy besvikelse.
Crappy väder (Wtf... snö?)
Crappy att mannen är iväg till fredag.
Crappy crappy crappy.

Dock har det precis publicerats att Kastrup öppnar inatt igen. Men å andra sidan så ska man nog inte ropa "hej". Askhelvetet kan ju komma igen.
Men iallafall. Jag slapp köpa en massa choklad och godis för att tröstäta.
Alltid något.


Är dock glad att jag har världens bästa vänner (som ger mig hopp i dessa askiga mörka tider), världens finaste och snällaste mutti samt världens goaste man (som kommer hem snart).

Over and out

Saltvatten

Ibland kan man ta åt sig av sådant som man normalt inte hade reagerat på.
Ett ord, en blick, en suck.
Några ord. Några blickar. Fler suckar.
Eller värst - tystnaden.

Vissa människor tänker inte på vad deras små ord, blickar eller suckar kan sätta igång hos någon annan.
Obetydliga meningar. En tanklös suck.
Är man då redan sårbar, lite ledsen eller har haft en crappy day så kan detta räcka för att hjärtat ska börja svida och den nedre fransraden fyllas med saltvatten...

Jag är inte den som gråter. Det vet de som känner mig väl. Det krävs väldigt mycket för att jag ska fälla en tår.
Jag kan gråta till en sorglig film eller sorglig scen.
Men äkta tårar kommer sällan från mig.
Jag håller det mesta inom mig och förvandlar oftast det ledsna till att bli förbannad, sätta igång ett projekt, baka eller städa.
Omvandlar mina ledsna tankar till något kreativt.

Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu.
Jag sitter själv hemma. Tv:n rullar på. Jag känner mig lite vemodig. Den bekanta randen av saltvatten ligger o väger på fransraden.
Jag vet inte riktigt varför jag känner mig deppig. Kan det vara de nya pillerna? Kan det vara att jag haft en underbart skön ledig dag och nu helt plötsligt känner mig ensam?

Tror det mesta handlar om min far.

I lördags skulle han fyllt år. Han skulle ha blivit 62 år i år. Det är 6 år sedan han gick bort.
Jag har än inte varit och "besökt" honom.
Kan inte. Jag tänker på honom vid andra tillfällen istället.
Jag har ett fotografi med honom och mig i sovrumsfönstret. En bild i blyerts av honom i köket.
Så han finns med mig hela tiden fast jag inte tänker på honom hela tiden.

Idag blev jag påmind. Jag blev stannad av en söt liten tjej som jobbar på ICA här på Nöbbelöv inne i butiken.
Det lät (ungefär) så här.

ICA-tjej: Vad heter du i efternamn?
H: Ekström
ICA-tjej: Vad heter din mamma i förnamn?
H: Helena
ICA-tjej: Min mamma kände din pappa.
H: Eeh? Ok?
ICA-tjej förklarar en massa och sedan: Min mamma dejtade/var tillsammans med din pappa när hon var typ 19 år. Han heter Carl-Magnus va?
H: Ja, fan vad skumt! Världen är liten!
(Här kommer det klassiska, blev obekväm/ledsen/påmind och kände behovet av att lätta upp stämningen...)
H: Tur att vi inte är direkt jämngamla o liknar varandra... Hahaha!

Smart-ass. Alltid.
Iallafall. Ledsen blir jag. Och framförallt när jag hörde hans namn. Carl-Magnus. Och att jag dessutom fick lite halvt förklara att jag hette Ericson i efternamn förr men nu heter Ekström som mamma... Varför gick jag inte in på.

Även om den mannen inte var en exemplarisk far och faktiskt behandlade mig och min syster illa så saknar jag ändå honom. Han var en bra människa ändå. Det kan jag idag säga när jag vet vad elakheten berodde på.
Jag saknar honom så förbaskat.

Och där rann saltvattnet över.

Min vän

... har skrivit lite om sina olika vänner och deras egenskaper (eller egenheter..?)...
Följande kan man läsa om mig.

"Jag kan även se Harriet framför mej. Hur hon tar hand om sig själv och sina nära. Uppfostrar sin lilla "bebis", lagar sina GI-måltider och facebookar. Är det någons status som alltid är uppdaterad så är det Harriets."

Således är jag en gi-guru med ouppfostrad bebis som hänger på fejjan? Eller..? Haha!

Nej skämt å sido. Det är roligt att se vad folk tänker på när de tänker på mig.

Så, vad tänker du på när du tänker på mig? Vad ser du framför dig?

Becky har börjat spela för andra ligan..

Becky har börjat spela för andra ligan...

Årets första grillning!

Årets första grillning!

Tjejerna är tillbaka... och Aidan.

Nu är det dags. Eller rättare sagt den 28 maj. Vem ska med och se denna efterlängtade film?

Morgonen började med ett fång rosor..

Morgonen började med ett fång rosor... Jag fick dem bara för att! Underbara söndag och underbara P!

Wants it!