Förvånad

Ja jag är förvånad. Över mig själv. Jag var så säker på att det var på ett visst sätt. Och när det väl skedde har jag insett att det inte var så.
Schizo lilla jag.
När man har det så tänker man inte på det. Men det klassiska uttrycket "Man saknar inte kossan förrän båset är tomt" passar så bra just nu. Båset ekar tomt. Det hånskrattar åt mig.
Fy fan för sånt här.

Och det värsta är att jag känner att jag aldrig fick chansen att låta den andra lära känna mig på riktigt.
Så nu står jag här.
Med ett tomt bås.

And it sucks.

Over and out