Sicko

Jag är sjuk. Hatar det. Det var ju inte så längesedan jag låg pall pga sprutan.
Nej. Det var förra helgen. O så nu detta.
Det började i söndags och men jag tog mig till jobbet i måndags.
Bara för att få gå hem 1,5 timme senare. Hata. Hur kul är det att bara ligga hemma?
Mitt vardagsrum har blivit min borg.
En soffa full med kuddar och dubbeltäcke. Ett soffbord fyllt med snorpapper, toarullar, nässpray, lypsyl och halstabletter. Nasty nasty. Hatar att vara förkyld. Helt täppt. Hostar som f-n och det är fruktansvärt jobbigt att andas. För att inte prata om att röra sig.
Gnäll gnäll. Men det får man när man är sjuk. Och det är jag.
För att inte nämna hur ynklig och ensam jag känner mig. Något så fruktansvärt.
Ingen mamma som handlar hem tidningar och gör pannkakor. Inget syskon som hämtar dricka till en. Ingen som sätter på en film till en. Ingen som... Ja ni fattar.
Jag vill bara ligga med huvudet i någons knä och bli ompysslad.
I´m sad. Soo sad.
O när man känner sig sjuk, ynklig och ensam börjar man tänka. Så det har ju blivit en del.
Mycket på pappa. Och så är det igång. Gråtandet. Allting spelar in. Allt kommer på en gång.
Men en vis människa sa till mig att bara släppa det. För att jag antagligen behövde släppa på trycket. Ungefär som en flaska med läsk som blivit skakad... Man måste skruva lite på korken lite i taget för att det inte ska välla över.
Så nu har jag skruvat av korken lite.

Men det hjälper inte rinnandet från näsan.

Over and out