...

Jag mår inte bra. Det är nog fult att inte göra det. För man kan inte alltid prata om det. För om man inte mår bra och inte vet varför så är man konstig.

Jag vänder mig som alltid till mat när jag inte mår bra. Och det har jag gjort de senaste två veckorna. Resultatet är än så länge + 3,2 kg på vågen. Starkt jobbat.
Den klassiska onda cirkeln. Jag mår inte bra, då äter jag. När jag äter går jag upp i vikt vilket i sin tur leder till att jag mår ännu sämre. Vilket i sin tur leder till ännu mer viktuppgång.
Å så är det igång.
Idag har jag iallafall slagit ett slag för mig själv. Jag har handlat hem lite vettig mat. Imorgon ska jag inte äta något onyttigt. Börjar där. Sen får jag ta det dag för dag.
Jag vet inte varför jag inte mår bra. Jag är bara irriterad och nära till gråt hela tiden.
Men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det hade varit så mycket enklare om jag vetat vad detta beror på. Men minsta lilla grej som någon säger till mig som kan vara skämt eller bara en pik kan just nu få mig att bli ledsen. Än värre är det om någon kritiserar eller blir arg på mig.
Det tar kål på mig. Detta äter upp mig inifrån. Och jag fyller på utifrån. So to speak.
Ekonomi? Nej... Kärlek? Nej... Vänner? Nej... Familj? Nej...
Kan verkligen inte förstå vad det är.
Men jag har väl en liten "down" som vi kallar det... Jag kommer ur det.
Så om jag är lättirriterad, inte vill träffas, prata eller kanske just VILL träffas och prata så vet ni varför.

Jag hittar nog tillbaka snart. Får jag hoppas. Kan ju inte sitta här och må dåligt när livet pågår där ute utan mig...

Over and out