Ibland undrar jag

... över hur jag själv tänker. Jag vill gå ner i vikt. Börjar bra i start och håller det ganska bra. Sen helt plötsligt förvandlas viktsmarta Harriet (som lyckats gå ner 3 kg på tre veckor) till FettoHarry.
En oigenomtänkt runda inom ICA resulterade i ett paket smörgåsrån, färdigskivad ost, laktosfri mjölk och en färdig kladdkaka á 400 gram.
Grattis magen. Du är nu på väg att få en chock.
Hem. Duka fram marmelad och smörgåsrån. Kränga kränga kränga. Blir inte mätt. Bara illamående. Två stora glas o´boy till det.
Men det slutar inte där. När illamåendet är på sin peak tar jag fram kladdkakan ur sin pappersförpackning och tar en tesked. Börjar i mitten och äter mig utåt. Halva klarade jag innan jag mer eller mindre hade kladdkaka upp till gomspenen. Hetsätning deluxe.
Fy fan. Nu har jag bara legat och haft ångest på soffan. Jag har aldrig haft en ätstörning och det är verkligen inget man ska skämta om. Men jag låg verkligen och funderade på om jag skulle stoppa fingrarna i halsen. För att få bort ångesten och illamåendet. Jag har stoppat mig själv.

Jag hade en tanke. Jag skulle gå ner en del kilo. För att hamna på trivselvikt. Och hur ända in i helvete ska jag komma dit om jag gör så här?
Ska strax möta upp Ulle för en kvällspromenad. Det kanske kan få mig att må lite bättre. Men det förbränner inte allt skit jag stoppat i mig.
Ska efter detta inlägg marschera rakt ut i köket, kasta kladdkakan och smörgåsrånen i sophinken och hälla diskmedel över. Det är det enda sättet.
I need to skärpa mig. Kraftigt.

Sommaren är här. Jag måste må bra med mig själv. Och det kommer jag inte göra om jag fortsätter så här.
Har mailat med en vän den senaste tiden om ngt vi kallar "Operation skin and bones 2010".
I seriously need to get to it.

Project "skärpning" har nu börjat. Starting tomorrow.
I need to be a size 40. Mitt första mål.

Over and out