Lördagen

... består av powerwalk och sedan dop. What to wear? Det är inte tillräckligt varmt för att vara så somrig som jag vill vara. Men jag tror att jag ska trotsa vädret och gå, hold for it, baraxlad.
Å då tänker ni: Meh? Man kan inte ha bara axlar i kyrkan!

KAN MAN VISST. Vi lever inte på 1800-talet längre. Och ett par bara axlar anses inte längre vara samma sak som att blotta sig. Så jo, jag tänker nog ha bara axlar.
Sedan är det ju problem med skorna. Antingen har jag låga puttinuttiga ballerina eller platåpumps. Och det känns lite väl party för kyrkan. Så jag får se hur jag löser det.

En sak jag tänkt på, är det här med att bjuda in folk till olika tillställningar/bli medbjuden.
Det har varit lite i hetluften den senaste tiden och för att ge mig in i detta vill jag bara understryka att
1. Bjuder man sällan in själv (en gång om året räknas knappt) så kan man inte se sig själv som medräknad när det är tillställningar på motsatt håll.
2. Man måste förstå att om man nästan aldrig är med, sällan kommer på inbjudan och än mindre hör av sig EN ENDA GÅNG själv så är man inte lika självklar när det ska ställas till med fika/fest.
3. Umgänge är på lika villkor. Vill jag träffa någon så frågar jag. Vill någon träffa mig så frågar den personen. Men att bli besviken över att man aldrig träffas/blir tillfrågad känns inte okej om du inte ens prövat att ta initiativet själv. Vänskap fungerar both ways. Vi är vuxna människor.
Med det sagt, jag har inget ont mot någon. Hade jag haft det så märker man det.
Jag tycker att ovanstående är tråkigt. Så låt oss göra ngt åt det istället.

Det ska anordnas fest. Inbjudan kommer på FB.
Jag har semester v. 31-33. Välkommen att hänga med mig till stranden/fika på balkongen/vad ni vill. Stående inbjudan. Välkommen!

Over and out